Tidig morgon snart dagis...
Nu är klockan sju och barnen ska upp till dagis. Jenny lämnar, men jag hjälper till med "liftoff". sedan är det renovering och justering på förmiddagen. Tage är uppe nu så jag ska ägna mig åt väsentligheter. Förresten har vi sålt vår Vovlvo och tappat bort nyckeln till Mituschubishin (eller hur det nu stavas).
Godmorgon!
Godmorgon!
LÄTT SOM EN PLÄTT!
Släktingar har kommit och åkt!
Min mammas familj (exklusive min bror) har varit på besök under påsken. Intryckta i en bil har de färdats sammanlagt drygt 2000 kilometer endast för att besöka oss. De har dessutom målat vårt nya kök, bytt däck på vår bil och lagat en hel massa mat. Det är i dessa stunder det är ovanligt lätt att vara en fyrbarnsfamilj som totalrenoverar huset.
Apropå totalrenoverar här kommer två bilder på hur vår nedervåning ser ut just nu... Spännande eller hur!
GODNATT!
Min mammas familj (exklusive min bror) har varit på besök under påsken. Intryckta i en bil har de färdats sammanlagt drygt 2000 kilometer endast för att besöka oss. De har dessutom målat vårt nya kök, bytt däck på vår bil och lagat en hel massa mat. Det är i dessa stunder det är ovanligt lätt att vara en fyrbarnsfamilj som totalrenoverar huset.
Apropå totalrenoverar här kommer två bilder på hur vår nedervåning ser ut just nu... Spännande eller hur!
GODNATT!
En kvart...
Hemma! Och svyvfar målar vårt nya kök på nedervåningen. Skall strax iväg och hämta barnen (på en kvart). Jag känner idag att jag tycker väldigt mycket om det jobb jag har. Haft skrivarkurs idag med positiva och sprudlande elever. Som dessutom gör så gott de kan. Allihop!
Om ni vill se var jag jobbar kolla in deras hemsida www.fellingsbro.fhsk.se. Tänk att så tåkiga byggnader, kan innehålla så mycket trevliga människor. Landstingsverksamhet är grejt! Det är ungefär som landstingskonst. När man springer förbi det i en korridor kan det känns grått och meningslöst, men stanna upp! Det finns ju någonting i just den tavlan som är unikt och som bär, bär något unikt. Precis som folkhögskolans tråkiga byggnader om man stannar en stund. Försök köra moped genom Louvrén (Som det står i LÅngsamhetens lov). Då framstår t.o.m. DaVinci som tråkig och intetsägande. BAra för att vi har bråttom någonannanstans.
..
Inte DaVinci, men något minst lika trevligt....
Om ni vill se var jag jobbar kolla in deras hemsida www.fellingsbro.fhsk.se. Tänk att så tåkiga byggnader, kan innehålla så mycket trevliga människor. Landstingsverksamhet är grejt! Det är ungefär som landstingskonst. När man springer förbi det i en korridor kan det känns grått och meningslöst, men stanna upp! Det finns ju någonting i just den tavlan som är unikt och som bär, bär något unikt. Precis som folkhögskolans tråkiga byggnader om man stannar en stund. Försök köra moped genom Louvrén (Som det står i LÅngsamhetens lov). Då framstår t.o.m. DaVinci som tråkig och intetsägande. BAra för att vi har bråttom någonannanstans.
..
Inte DaVinci, men något minst lika trevligt....
Imorgon är det födelsedagskalas...
Klockan har snart passerat två på natten. Stereon spelar BAO (Benny Anderssons Orkester) och jag känner mig tiden till trots inte särskilt trött. Den känslan kommer nog att ha vänts till sin motsats imorgon när väckarklockan ringer klockan sex!
Jag lyssnade på P1 idag om en proffesor i USA som noggrant studerat ordning och effektivitet och kommit fram till att en relativt hög grad av oordning faktiskt är effektivare än ordning! Halleluja! Vad skönt det är när kunskapskanalen med sån naturlig självklarhet förmedlar en dold, men ändå av Gud given, sanning!
Jag försöker i mitt liv, som till 98 procent är fyllt med saker som måste göras (en del roliga - en del inte), att ständigt göra och göra utifrån min horisont fort, utan att för den skull känna mig stressead. Ibland går det, ibland går det också, men åt helvete.
Så avslutar vi med en spontandikt. För kvalitén ansvarar mitt andra jag, som ingen utom hon själv känner...
Jag lyssnade på P1 idag om en proffesor i USA som noggrant studerat ordning och effektivitet och kommit fram till att en relativt hög grad av oordning faktiskt är effektivare än ordning! Halleluja! Vad skönt det är när kunskapskanalen med sån naturlig självklarhet förmedlar en dold, men ändå av Gud given, sanning!
Jag försöker i mitt liv, som till 98 procent är fyllt med saker som måste göras (en del roliga - en del inte), att ständigt göra och göra utifrån min horisont fort, utan att för den skull känna mig stressead. Ibland går det, ibland går det också, men åt helvete.
Så avslutar vi med en spontandikt. För kvalitén ansvarar mitt andra jag, som ingen utom hon själv känner...
Det behövs så lite för att växa!
Mmm...
Ja...
Va bra!
Jag älskar dig!
Ja!
Vad fint du gjort.
Vad duktig du är.
Strålande.
Du gör mig glad!
Mmm.
Det går säkert bra.
Bra kämpat.
Du är så jävla smart!
Kombineras gärna med fysisk beröring såsom axelklapp, kram, omfamning, kärleksfull buffning, hårrufsning, handslag. Längd och intensitet bör anpassas till person och situation.
Mmm...
Ja...
Va bra!
Jag älskar dig!
Ja!
Vad fint du gjort.
Vad duktig du är.
Strålande.
Du gör mig glad!
Mmm.
Det går säkert bra.
Bra kämpat.
Du är så jävla smart!
Kombineras gärna med fysisk beröring såsom axelklapp, kram, omfamning, kärleksfull buffning, hårrufsning, handslag. Längd och intensitet bör anpassas till person och situation.
Infernaliskt imponerad...
Nu har vi köpt en efterlängtad lekstuga. I Kumla slog vi till för lite dryga tusenlappen och fick oss en rejäl lekstuga i helt rätt färg - den inte helt ovanliga faluröd med vita knutar. Den största upplevelsen för mig var flytten av den dryga tonnet tunga stugan.
Jag och Sven åkte dit. Med en infernalisk energi som är i paritet med en treårings kastade sig sven över, eller snarare under stugan. Jag följde med i fartvinden, som en dammtuss... Med några brädbitar, en hammare, spik och en mototsåg lyckas Sven baxa upp denna inte helt fjäderlätta tingest på vår medhavda släpkärra. Sen hem. Och kvällen efter, nu med hjälp av lite mer kraftfulla verktyg (hjullastare med grävaggregat), kom stugan på plats.
Så nu är det inte bara ett hus att rusta, utan även en lekstuga. Men med den sistnämda skall barnen få ta en mycket stor plats och del av tillfixningen.
Jag och Sven åkte dit. Med en infernalisk energi som är i paritet med en treårings kastade sig sven över, eller snarare under stugan. Jag följde med i fartvinden, som en dammtuss... Med några brädbitar, en hammare, spik och en mototsåg lyckas Sven baxa upp denna inte helt fjäderlätta tingest på vår medhavda släpkärra. Sen hem. Och kvällen efter, nu med hjälp av lite mer kraftfulla verktyg (hjullastare med grävaggregat), kom stugan på plats.
Så nu är det inte bara ett hus att rusta, utan även en lekstuga. Men med den sistnämda skall barnen få ta en mycket stor plats och del av tillfixningen.
SNART ÄR DET SOMMAR!!!
Heldag...
Jaha, nu sover hela familjen och istället för att införskaffa lite välbehövlig sömn eller ägna någon kvart åt vår renovering sätter jag mig bakom tangentbordet för att "blogga". Är det egentligen sunt?
För någon vecka sedan var jag med alla fyra barnen på stan, under en timme besökte vi två olika läkare för två olika barn, samt lämnade och hämtade Ture på gympan. Det gick bra. Idag gick det också erhört bra när jag var själv med grabbarna hemma. Det känns skönt.
När jag har åkt natttåg med sittplats och tre barn (eller var det bara två?) så har mammor kommit fram till och berömt mig för att det gått så bra. JAg kan inte låta bli att ta åt mig av det berömmet. När jag sedan berättar om detta för andra påpekas ofta, helt riktigt, att en mamma inte skulle få samma positiva omdömen av medresenärerna. Min stilla reflektion är bara att vi inte bör sluta berömma ensamresande pappor med barn över hur bra det går. Vi bör dock göra detsamma för mammor i samma situation.
Imorgon är det lördag. Godis, barntv på morgonen (med bl.a det oerhört kvalitativa Pokénmon. Pokémon har lärt mina barn att sanbbt koppla över till en amerikansk-engelsk intonation när de vill verka cooola) och kanske lite takpanneläggande på farstukvisten.
Nu ska jag snart börja jobba igen. Det är med blandade känslor. JAg lämnar Jenny ensam hemma med fyra barn. Är det schyyst. Skuld. Dessutom tycker jag att det ska bli lite kul att jobba på jobbet igen. Skuldkänslor igen! Någonstans kan man inte vara överallt. Bara en plats i taget. Nu har jag suttit här för länge, eftersom duschen nu blivit upptagen....
Ähhh. ....
Att vara retro
är betydelselöst i frånvaro
av annat
av en känsla
av ett vägval
och mitt i rondellen har någon slagit upp mitt
tält.
/William
För någon vecka sedan var jag med alla fyra barnen på stan, under en timme besökte vi två olika läkare för två olika barn, samt lämnade och hämtade Ture på gympan. Det gick bra. Idag gick det också erhört bra när jag var själv med grabbarna hemma. Det känns skönt.
När jag har åkt natttåg med sittplats och tre barn (eller var det bara två?) så har mammor kommit fram till och berömt mig för att det gått så bra. JAg kan inte låta bli att ta åt mig av det berömmet. När jag sedan berättar om detta för andra påpekas ofta, helt riktigt, att en mamma inte skulle få samma positiva omdömen av medresenärerna. Min stilla reflektion är bara att vi inte bör sluta berömma ensamresande pappor med barn över hur bra det går. Vi bör dock göra detsamma för mammor i samma situation.
Imorgon är det lördag. Godis, barntv på morgonen (med bl.a det oerhört kvalitativa Pokénmon. Pokémon har lärt mina barn att sanbbt koppla över till en amerikansk-engelsk intonation när de vill verka cooola) och kanske lite takpanneläggande på farstukvisten.
Nu ska jag snart börja jobba igen. Det är med blandade känslor. JAg lämnar Jenny ensam hemma med fyra barn. Är det schyyst. Skuld. Dessutom tycker jag att det ska bli lite kul att jobba på jobbet igen. Skuldkänslor igen! Någonstans kan man inte vara överallt. Bara en plats i taget. Nu har jag suttit här för länge, eftersom duschen nu blivit upptagen....
Ähhh. ....
Att vara retro
är betydelselöst i frånvaro
av annat
av en känsla
av ett vägval
och mitt i rondellen har någon slagit upp mitt
tält.
/William
Vi har fått en MYRA!
Jaha! Då har Myra fått göra entré på nätet. Hon kom till oss den 20/2 - 2007, kl 20:07. Det är en tjej med känsla för siffror!
Hon var en riktig bulle när hon kom (3980 gram) och större än sina tre bröder. För tillfället äter sover och gnäller hon mest lite. Vi lever och har det gott. Må gott ni också!
/William
Hur planerar man?
Idag uppdagades det att jag på något märkligt sätt tagit fel på påsklovsveckan! Det kan man säga ställer till det en del för familjen och planeringen! Kan någon där ute i cyberrymden ge mig några enkla och klara tips hur jag ska ha full planeringskoll på mitt och ytterligare fem personers liv? Mottages tacksamt!
/William
/WilliamNy bil!
Jaha! Så sakteliga glider vi in i konsumismens farliga och försåtliga träsk. Idag har jag varit och köpt den nya stora familjen en (ganska ny) stor bil.En Caravellebuss. Nu är vi satta i skuld. Visserligen inte till något av de stora låneinstituten, men dock till nära släktingar i båda familjerna. Den som är satt i skuld....
MEN DET ÄR EN NIPPRIGT SNYGG BIL!!!! OCh RYMLIG!!
Nu ska jag sova. Snart hörs morgongöken hoa i bergslagens djupaste skog.
MEN DET ÄR EN NIPPRIGT SNYGG BIL!!!! OCh RYMLIG!!
Nu ska jag sova. Snart hörs morgongöken hoa i bergslagens djupaste skog.
Välkommen till min nya blogg!
Hej! Nu startar jag mitt nya bloggliv. Få se om det blir längre än fem minuter! Mitt liv kan summeras i fyra barn, en sambo och en totalrnovering av huset och.....hmm.. mm jag då. Ja där någonstans i den villervallan hittar jag ibland mig själv. Under en överfull komposthink eller ett rörigt skrivbord fullt med betalningspåminnelser sticker jag fram. En tå, en nyckelben eller någon anna liten del.
