vildeWille

En effekt av ett års intensivt utbyggande är "arbetarhänder". Mina händer har blivit grövre, raspigare och mer tjockhudade. Jag definierar det gärna som positiv utveckling, eftersom sådana händer gör mig tryggare i min annars så osökra och velande manlighet. Nu skall jag bara se till att bli tystare och sluta ge muntligt uttryck för mina känslor. Då blir jag nog äntligen och slutligen en fulländad man.

Den nyhet som nått mig,
öppnar bara för frågor.

Det finns inga svar.

Den gör att det lilla,
viktigaste
blir mer kännbart.

Igen.

Jaha. Vi renoverar och står i. För att få en mer kontinuerlig och heltäckande beskrivning hänvisar jag med glädje till min sambos blogg - jennyeknor.blogg.se

Byggröran till trots lyckas vi (idag jenny och barnen) få ihop mat att äta. Kvällen till ära en trerätters (detta skriv tidigt allehelgonadags morgon.

Att renovera kan innebära betydande hälsorisker. Igår brände jag på natten av en matarkabel (heter det visst) med motorsågen. Det blixtrade betänkligt så jag stack ut huvudet i köket och frågade om Jenny, som då hade en illtjutande Myra på armen (det lilla barnet har ännu inte anpassat sig till motorsågande nattetid) och frågade om det fanns ström. Jag fick en jakande huvudrörelse tillbaka. Fine! Tänkte jag och forsatte mina bestyr.  Idag kom Sven upp och såg den halvt genomsågade brända kabeln och  förstod varför de hade tappat elen i sitt hus och varför en huvudsäkring på elstolpen utanför gården hade gått.  Den annars inte så olycksoroliga Sven uttryckte en visst allvar över risken för att vårt hus skulle brunnit med under natten i den komprimerade enordsfrasen Obra. Det var bara när jag sedan bad om förtydligande om vad detta obra betydde som han förklarade att halvgenomkapade matarkablar lätt kan ligga och gnista. Gör de då det i en miljö av sekelgammal snustorr vindssågspån är inte eldsvåda att utesluta. För alla oroliga - kabeln är lagad. Allt är lugnt.


Jag börjar tycka politik på lokal nivå är lite kul. Trots att mitt senaste deltagande på fullmäktige i Nora var en veritabel katastrof (detta ur ett oerhört egocentriskt och perspekitvlöst perspektiv). Jag lyckades göra ett muntligt framförande i total rampfeber och scenkollaps. Ingen förstod något av vad jag sa, inklusive mig själv. Nåväl, det var helt säkert det mest ihågkomna inlägget under den kvällen i alla fall.
Lokalpolitik är som sagt lite kul. Jag får en helt annan koll på vad som händer, vilka beslut som fattas och ett batteri argument för eller emot visa lokalpolitiska frågor. Se det har väl aldrig tidigare hänt under hela mitt liv. Jag har ju bara haft argument kring frågor som jag i praktiken inte alls kunnat påverka - som valet av amerikansk president, utvecklingen i mellannöstern eller Perssons vräkbygge. Nu skapar jag mig argument kring påverkabara frågor, och när jag rycker in som ersättare har jag verklig beslutandemakt!
Dessutom är det KUL att skriva motioner. Det svåra är bara att hitta på tillräckligt många nya politiska idéer för att fylla skrivarlusten.

Om ni facebookar...det gör jag också...vis ses kanske där.

Hur är det med barna?
Hur är vädret?
Hur går det med renoveringen?

Dessa fraser.
Och i tomrummet mellan,
tappar jag fotfästet.

Där gapar mörkret
och väntar saknaden