Assistenterna
Agneta, Charlotte och Monica
Det är pappas assistenter.
De gör ett oerhört bra jobb, som pappa, jag och alla runt omkring är djupt tacksamma för!
TACK!
Konserten är över!
Sedan tog vi del av nattvardsgången. Men hoppade kyrkkaffet och gick och la oss på rummet istället. Många trevliga återseenden både för mig och pappa. Bland andra var faster Stina där. Strålande och glad. Måste vara kring 90 år. Många organister bl.a Hans Fagius som höll i konserten på kvällen var där.
Efter konserten, som var trevlig och romantisk i sitt musikaliska uttryck. Alla Grönlundsjobbarna fram och hälsade samt kusin Göran som egentligen bor i Uppsala. Många kända ansikten. men vi orkar inte med supén. Vi lägger oss istället.
Godnatt
Nu är vi inne i värmen igen!
Vi gav oss iväg vid 12-tiden idag, med riktning norrut, mot Kåge. Temperaturen sjunker under tio grader och snön yr lätt kring bildäcken. Vi kör in i Kåge via den södra infarten. Jag kör ifrån pappa kan man säga, han hinner inte vinka höger och vänster i den takt som jag susar fram i vårt nya superåk! Så vi hittar en annan lösning - vi ringer släkten för vägbeskrivning. Några mobiler når vi inte, men till slut når vi Britta på hemnummret. Vi irrar ytterligare fram och tillbaka i det lilla samhället i 20 minuter och når slutligen fram till en 90 år gammal sparkförare. Med leenden, rynkor och en välfodrad keps förklarar för oss på klingande västerbottniska att vi just nu står utanför det gamla orgelbyggeriet. Det är han hundraprocentigt säker på, för han är ursprungligen från Frost-Kåge och hans kusin köpte orgelbyggeriet från Grönlundarna när de flyttade verksamheten till Luleå. Granne med orgelverkstaden ligger huset. Pappa kliver aldrig ur bilen, men sitter gärna en stund och tittar. Assistenterna förevigar med digitalkamera. Sedan åker vi till kyrkan.
Skellefteå landsförsamlings trappa pryds av en rökande gänglig man av tysk härkomst. Andreas. Han hjälper oss och pappa in. Vi kan inte ta oss upp till läktaren för där finns ingen hiss. Orgeln förevisas några personer och organisten spelar demostrativt några stycken. Pappa sitter mitt i kyrkan. Vänd mot orgeln och lyssnar en kvart. Sedan tar vi oss tillbaka till Stiftsgården.
Den korta dånande orgelmusiken i kyrkan idag, med pappa och den resa vi nu företar oss ... ja... imorgon blir en fin dag.
Godnatt!
Snart ska vi ut - i kylan!
Stiftsgården som vi befinner oss på får hittills högsta betyg. Mycket bra personal och viljan att hjälpa till är påtaglig. Dessutom har vi fätt kontakt med en sköterska som kommer för injektioner två gånger per dygn under vår vistelse - och hon var också mycket trevlig och inkännande!
Idag har pappa tänkt köpa sig lite vinterskor och titta lite på kyrkan. Vi har hyrt en fin stor Chevrolet (tror jag det är). Hyrbilar känns nog inte bara lyxiga för att de är hyfsat moderna utan också för att de är välstädade.
Imorgon behöver vi nog inte använda vår bil...eftersom då är det heldag med arrangemang på Skellefteå landsförsamlings kyrka. En mycket vacker kyrka - utifrån i alla fall. Vilket är den enda vy jag haft av den hittills.
På återseende!
Stiftsgården
Ovan ser ni Stiftsgården i sommarskrud! Just nu är det inte lika grönt och varmt. Ett tunt snötäcke och ca 10 kallgrader. Mörkt är det också, men så har ju klockan också hunnit bli 23:03. Det verkar vara ett bra ställe. De har lånat ut sin dator till mig över helgen så att jag kan jobba, dessutom varmhöll de maten till oss som vi fick i en korg till rummet, när vårt flyg var försenat.
Godnatt!
Med tanke på Maria
Jag skriver detta blogginlägg i huvudsak till Maria Balogh. Men övriga intresserade får givetvis läsa, annars vore detta fel medium. De flesta bilderna tagna 2004 eller tidigare. Vi tog inga bilder senast vi var nere bara alla andra som var där och de har vi bara på CD-skiva...
Trapp upp till terass.
Innergård, med vakthus i bakgrunden.
Framför lägenhetsingången.
Salong. Det var Tage som var så liten 2004.
Sovrum. Finns även klädskåp och fläkt.
Blommorna vid trappen.
Vakten Emmanuel och köksan Marie. Mycket trevliga och bra personer.
Utsikten från Terassen. Ja det är Atlanten du ser. Nästa stop - Antarktis. Denna bild är från 2002, därför omålat. Idag är havet lite närmare. Ni får tänka bort en palmrad. Det är på terassen man helst vistas vakentid i huset. Det fläktar skönt och utsikten är helt ok. Finns två solstolar/solsängar i teak på taket också.
Sven badar precis nedanför huset. Vi har en ganska lång sandstrand...Egentligen
Egentligen inte en tid för att blogga nu. Men känner ändå att det är något av det enda nöjsamma jag kan företa mig innan jag somnar.
Just nu är min vardag långt från vardaglig och beskrivningen av den ryms inte här.
Vi vet att de ska komma, men inte hur och inte när.
Finns inga kartor, kompass eller färdiga lösningar.
Inga manualer att slå upp i och finna sitt svar.
Med armarna längs sidorna, utan kunskap om terrängen,
är vi satta att vandra i mörkret.
Min lösning är den.
Sök inte utåt, försök inte finna konturer i mörkret att navigera efter
eller ljud i det tysta runt omkring.
Sök inåt. Gå till känslan. Ta ett beslut och börja vandra.
Följ intentionerna i dina första steg. Låt fötterna ta mark i takt med din puls.
Det är i det omedelbara och nära vi finner det förenande, mänskliga.
Och i mörkret håller vi snart någons hand.
Eller, vem vet.
Ingen.
Egentligen.
