Jävla rulltrappa...
Blir ibland arg på mig själv och min avsaknad av ryggrad.
Jag och Jenny åker ned för en rulltrappa i Mariebegs köpcentrum. 5 meter bakom står två vuxna män och en pojke i Tures ålder. Jag hör ord skrikas. Orden "slå" och "örfil" når mig. När jag vänder mig om står pojken tyst, med armarna efter sidorna och tittar ned i rulltrappan. Pappan är lutad över pojken och med munnen mindre än en halv decimeter från örat skriker sig rakt in i pojkens huvud. Det sista hör jag tydligt.
"Den enda gång du kan sitta still ordentligt. Är när du sitter framför den där JÄVLA TV:n"
Varför säger jag inte till? Varför visar jag inte för den pojken att hans pappa gör fel och att andra vuxna är på pojkens sida?
Undanflykterna är många och jag har försökt ursäkta mig med dem alla. Jag var oförberedd. Jag skulle ha kunnat åka på stryk. Jag kanske på något sätt kan ha missuppfattat situationen. Men, nej. Civilkurage är lätt i teorin, i praktiken finner den inte lika självklart sitt uttryck. Inte hos mig i alla fall.
Varför säger jag inte till? Varför visar jag inte för den pojken att hans pappa gör fel och att andra vuxna är på pojkens sida?
Undanflykterna är många och jag har försökt ursäkta mig med dem alla. Jag var oförberedd. Jag skulle ha kunnat åka på stryk. Jag kanske på något sätt kan ha missuppfattat situationen. Men, nej. Civilkurage är lätt i teorin, i praktiken finner den inte lika självklart sitt uttryck. Inte hos mig i alla fall.
Kommentarer
Trackback
