Urberg på P1

Åkte och tog ett snack med käkkirurgen  idag. (Ett samtal och några foton 860 spänn!!) På vägen in hade jag möjlighet att lyssan på radio alena under 30 minuter. Det var vetenskapsradion. Ett radioprogram som levererar perspektiv som får vardagen att flyta ovanpå, liksom.

Det var en geolog från Göteborg som doktorerade i nått om bergarter och som diskuterade koninentalplattornas rörelser och krockar, samt den superkontinent som uppstått vid minst tre tillfällen under jordens historia, senast 250-300 miljoner år sedan. Då kallad Pangea (har jag för mig hon sa). Det är själva tidsperspektivet som får mig att flyta ovanpå min vardag, eller hur den nu var. Den senaste superkontinenten fanns för 250-300 miljoner år sedan!!! Jorden är cirka 4 miljarder år!!! 4 000 000 000 år. Min förväntadelivstid utgör 0, 000 000 88 procent av denna tid.

Tänk: Jag hörde att moder Vintergatan var på kaffe hos hennes skvallergranne Andromeda i förra årtiotusendet. Följande konversation utspelades...

A: Roligt att se dig igen. Och det där, är det jorden som har blivit så stor?
V: Jaa.. Hon är medelålders nu.
A: Hon som bara var ett litet stoftmoln senast vi sågs.
V: Tiden går fort. Man hinner knappt blinka.
A: Nä, jag säger då det...



860 spänn. Nja. Det var väl inte så viktigt.






MODERN


Min pappa och hans tjej



Vi åkte ned till strandpromenaden i Nora idag. Tog med oss gammalt fikabröd. Allt för attt göra änderna glada. Farfar följde med. Myra - farfars tjej - satt tryggt i knät och tittade på när brorsorna öste över änderna gamla munkar, vetebullar och vaniljdrömmar.

Det var ljummet idag, men luften klar. Strandpromenaden ligger öde om hösten.
Med undantag för oss. 
Och änderna.

Nytt nummer

Efter att ha tvättat mobilen i tvättmaskinen har jag nu både ny telefon och nytt nummer. Om ni vill nå mig när jag är mobil så slå....


073-8060073

Benbrott och tokiga policys




Vi har varit på Leos lekland. Fem timmar senare står vi utanför jourcentralen vid landstingshuset i Luleå. Min femåring har rejält ont i armen. Vi berättar om förloppet i den långa rutschkanan och att vi tror att han kan ha brutit sin arm. Sekreteraren säger att det blir 250 kronor. Jag har glömt plånboken och frågar om det går bra att de fakturerar bloppet, men svaret blir nej. Eftersom vi inte tillhör länet vågar de inte fakturera och jag måste åka tillbaka två mil med min femåring och hans armbrott för att, för att vadå???



För att Norbottens läns landsting är skitskraja för att en oärlig pappa från mellansverige blåser de på 250 spänn och det skulle inte deras stolthet klara av?? Sen att en femåring med bruten arm skulle få vård lite tidigare är inte skäl nog att ta den risken och svälja stoltheten!!

JAg blir lite bekymrad när våra vårdande institutioner (och andra institutioner för den delen med) inrättar säkerhetspolicys som i grunden uttrycker en brist på tillit till folk. Värderingar färdas ruskigt snabbt nedåt genom samhällshierarkierna. Det är tilliten som bygger goda samhällen. Inte tvärtom.

Nåväl. Det var ju bara ett enkelt benbrott. Läkt om tre veckor.





Luleå

Det ligger rätt långt upp. Det snöade lite idag, som bevis för just detta. Jag har trots detta plockat lite lingon med barnen. Låter kanske käckt. Och det är det ju också. Ingen käckrädsla här inte!!

Två dagar kvar uppe hos släkten. Imorgon ska vi besöka Leos lekland. En fantastisk inrättning, där man kan släppa lös barnen och själv äta en nyttig kycklingsandwich och surfa på internet. Ähhh. Inte jag. Jag ska f-n leka med barnen.

Nätterna i Luleå fyller jag med "jobb". En natt för miljöpartiet, en natt med överklagan till Länsrätten och två nätter med förberedelser inför veckans lektioner. Vardagsjuridik är inte det enklaste att bena upp.





Gick förbi stortorget i Örebro. Utställningen Hard Rain står där. En fotouställning. Om männsikans krock med sig själv och naturen. Gripande är ett litet ord. Foto i kombination med Bob Dylans musik.

På offeraltaret för min konsumtion ligger mina barn.
En sanning svår att lösgöra,
från sig själv
eller livet.

Se utställningen om ni har möjlighet!!



Läser dessutom "Svarta vykort" av Marcus Birro. Han och hans fru har haft två sena missfall. Utifrån den erfarenheten vidrör han abortfrågan. Man kan ju faktiskt diskutera och ifrågasätta aborträtten till viss del idag utan att bli lynchad. Nästan. Den lilla dunsen ett foster (som är dött) gör i en plasthink. Ger eko.

Jag har inte läst färdigt än. Ni vet hundra sidor, tar för mig cirka två år.

Nu är det fyra minuter kvar till midnatt och jag har tänkt läsa en del vardagsjuridik också.

Vi ses!

RSS 2.0