Riva, riva...
Ibland stannar det...
Ibland stannar jag till och ser. Inser att jag är lyckligt ansvarig. När vi kommer hem. Trötta barn, trötta vuxna. Inköpta matkassar ska packas upp middag tillagas. Glöm inte att ställa den nya mjölken längst in, så att kortast datum kommer längst fram. Barn skriker, gnäller och undrar varför de inte kan åka till sina kompisar fast de knappt orkar med sig själva. Pannkakor. Stekos. En bajsar inte på pottan, utan på golvet. i samma ögonblick välter någon ut en liter juice från tillbringaren över bordet. Jucien forsar ner på golvet, stänker upp på väggarna och sipprar ner mellan bordsskivorna. P1 står fortfarande på med allt för hög volym. Dent äldsta barnet skriker entonigt signaturmelodin till "Pokémon". De få gånger jag då övertrött stannar upp med en ett bajsigt barn i den ena handen, en stekpanna med vidbrändpannkaka i den andra och disktrasan under foten i ett tafatt försök att torka upp en liter juice och ser mig omkring. Förstår jag hur vackra dem är. Hur stort och ansvarsfullt livet är. Det är stilla i stormens öga. Stilla och tyst.
Sen trampar jag sannolikt genom isen.
Kritik!
Mycket i skolan går ut på att få människor att växa! Samtidigt ska man ge kritik. Det kan ibland upplevas som en motsättning, men följande har jag kommit fram till då jag snabbt klurat lite på ämnet och det är 12 minuter kvar av min arbetsdag...
(Grundantagande: Människan är god)
1. Minimera negativ kritik. Negativ kritik tar bara bort. Människan som utsätts för detta, får bara reda på vad som inte är bra, alternativen lyser med sin frånvaro. Utsätts en människa under lång tid för negativ kritik har den till slut inget fast att stå på. Den vet inte var den kan sätta ner foten. Ensidig negativ kritik kommer i längden till och med att förstärka det negativa beteendet. Eftersom det är det enda som uppmärksammas.
2. Maximera positiv kritik. Se mellan fingrarna med i princip alla misstag/felhandlingar en människa gör. (till en viss gräns förstås) Om man systematiskt ägnar sig åt att berömma det som är bra och ger förslag på hur man kan göra det bättre, kommer man att ge personen en trygg och stabil bas att stå på. De felhandlingar/misstag en människa gör förtvinar och försvinner (i stor utsträckning) till sist.
(8 minuter kvar)
3. Undvik ironi och sarkasm om det innehåller det minsta ärligt menad negativ kritik. Om den är uppenbart skämtsam (och inte på mottagarens bekostnad) kan det vara ok. Var försiktig med denna - då det kan göra en person osäker på vad ni menar.
4. Om ni oftar kritiserar människor för deras misstag och felgärningar ligger det däri ofta ett budskap till er själv. Eller som det står på min kära svärmors toalettvägg...
Svaret finns hos dig.
Det är du som väljer att bli irriterad.
I de tankar du får
när du möter folk
ligger ett meddelande
till dig själv.
De har inga problem
med sin brist på
frisyr eller oklippta
gräsmatta, men det
har du. Varför?
-----"
Med vänliga hälsningar
BesserwisserWilliam
(på två minuters övertid)
Oj vad det snurrar...
....när stannar karusellen?...
...jag vill ta en sockervadd med mig...
...till den gröna slänten utanför...
... och...
sitta
Invandrare stjäl!!
1. Alla zigenare i Arboga är kriminella och tjuvar.
2. Invandrare byter prislappar i butiken.
3. Vi måste bevara det svenska och akta oss för massa andra konstiga kulturer
4. Om det kommer hit för många turkar blir det snart i Sverige som det är i Istanbul och så vill jag inte ha det!
5. Människor kan inte bara komma hit och leva på den välfärd vi byggt upp.
6. Det är inte bra att det kommer en massa araber och bygger moskéer så att de växer upp som svampar ur jorden!
Människorna som sagt detta har inte paroderat eller ironiserat - utan menat det på fullaste allvar. Jag blir matt. Det är inte sällan nu som jag träffar grupper där en majoritet av gruppen har invandrarfientliga eller rent rasistiska åsikter. (Rasisterna är dock tacksamt än så länge en liten del).
Jag träffar också människor som representerar de goda, inkluderande, krafterna i samhället. Det känns som ett skymningsland, men det är inte becksvart.
I Nora ser jag ofta dekaler från nordiska förbundet. När jag går in på deras hemsida vrids mitt inre i plågor. Skaparna av den hemsidan och deltagarna i organisationen måste på många sätt vara små människor. Många säkert orättvist behandlade och förfördelade under sin uppväxt. Var skulle hatet annars komma ifrån?
Om ni vågar titta... www.nordiskaforbundet.se
Oj, oj, oj...
Subsidiaritetsprincipen!!
undrande
ståendes
tittar på.
vadå?
När famlijen badar är det ett gytter av människor i badrummet. Men med närhet kommer också värme...
Renovering total...
SJUKA
Åter till ämnet. Algot har Bältros. Vi har vetat det hela tiden, men nu är det definitivt. Algot är född till gubbe.
Ture har öroninflanmmation. Ligger och vrider sig i plågor på soffan i skrivande stund.
Godnatt.
BRITTA!!
HEJ BRITTA!
