vildeWille

Algot. Den lille ettrige. Han som har ett humör som gör varje bergodalbaneälskare grön av avund. Lycklig som en salig fjäril ena sekunden, svart som tjärad sotkol nästa sekund.


Myra. Den lilla glada. Hon som är glad nästan jämt, utom just nu då hon inte är frisk. Dessutom en tjej som tycker att bästa tiden att vara vaken är mellan klockan 20:00 och 06:00.


Tage. Den lille hinderslöse. Alla projekt är möjliga oavsett hur många gånger pappa säger nej. Dessutom kan alla genomföras med ett leende på läpparna och ett glatt "Det fixar jag".


Ture. Den lille filosofen. Han som gärna koncentrerar sig på det han själv finner nöjsamt och som diskuterar allt, med den givna inledningsfrågan "Varför?"

Det är jordnötsgodiset som är min julelast. I kylskåpet, det nya därnere, står en burk som är så oerhört gott att nalla ur. Hmm...

Vi vacklar men faller inte under lasten av magsjukor och förkylningssymptom. Faller gör man av andra saker. Till exempel om man tar ett steg ut från fönstret på 27:e våningen. Bokstavligen talat. Vi håller just på att lära våra barn skillnaden på bokstavligt och bildligt. Ture har koll. I princip Tage också. Algot har ingen susning, men han målar på väggarna med krita och tusch. Vår nymålade öppnaspis har ett blått kludd på sidan. Vissa saker vet man vem som gjort - ALGOT!!


Nä nu ska jag käka en liten jornötsgodis och gå och lägga mig, trots att klockan bara är ett.

Robban Broberg sjunger något i stil med...

Målet är ingenting
vägen är al, al , allt

Visst är det en söt och politiskt korrekt textsnutt, men den stämmer inte överens med hård verklighet. Vi lämnar nu det sjunkande skeppet (läs övervåningen) och sover, äter, diskar och tvättar på nedervåningen. Vi börjar närma oss målet och det är f-n så mycket skönare än vägen.

 Har precis använt mina talanger som mattläggare i hallen och lagt dit en stor hallmatta, skurit ut för lister, dörr m.m....

Om någon undrar över var ni tappat bort årets julkort från oss, så sluta leta. Vi har inte skickat ut några. Det är inte så att vi inte tycker om er, vi har bara valt att prioritera annat....

Godnatt

Hinner liksom inte riktigt tänka igenom mina inlägg här på bloggen - är alltid så stressad att komma isäng. Så ni får hålla till godo, med lite halvgenomtänkta (läs helspontana) yttringar. Klockan är snart tre och jag och Jenny ska lussa för barnen klockan 06:45. Alltså gäller det att vara kortfattad. Målat om Tages golv två varv till - det har till slut blivit grått. Hängt om dörren på kylskåpet och borrat för de knoppar som ska appliceras på köksskåpen. Nu ska jag packa in lussebullarna som Jenny bakade fram till 01:00 i plastpåsar. Alla utom en, som jag tänker tjuvknapra på, men schhh säg inget!!

/William

Bar ned garderober till vårt blivande badrum. Väl framme med garderoberna försöker vi ställa dem upp, men inser att det är för lågt i tak. Jag blir tvungen att fimpa golvlisten, montera isär garderoberna och sedan montera ihop igen. Det sköna i kråksången är att allt flutit på perfekt, bortsett från den första lilla missen. Och nu, tidigt denna decembermorgon, står båda garderoberna där. Dessutom har vi en ny kyl i köket!!

Vårt liv på övervåningen börjar likna det i en myrstack, med smala smala gångar mellan alla prylar. Men än så länge har vi inte börjat gräva oss ned under jord i alla fall. Men det är nog bara en tidsfråga.

Lucia i bygdegården idag. Massor av barn, framförallt små. Ganska glest med vuxna, men trevligt. Nu är det dagislucia på måndag och sedan skollucia på fredag....

Inom kristendomen är det sedan som är det viktigaste. Sedan man fått syndernas förlåtelse och förhoppningsvis går ren och skär in i himmelriket. Det är 2000 år sedan vi började präglas att tänka på sedan. Försaka nuet, sätta luther på axeln och leva så arbetsamt och strävsamt som möjligt för att få frälsning och tillåtelse att komma in.


Tänk om vi bara är biologiska varelser som har av slumpen fått en kort tid av existens. En kort tid av NU. De relationer vi har är av nuet, för sedan när det är över - ja - då är det slut. Tänk om det hade präglat oss under 2000 år. Vilka hade vi då varit?

...Tro och vetande 2.0 heter den. Den ärbra. Det är en filosofisk reklampelare för den humanistiska grundsynen och tolkningen av världen. Humanismen är provetenskaplig och ateistisk till sin grund. Har ännu inte kommit så långt eftersom ett varmt bad klockan två på natten sällan gör det lättare att läsa pockettext, men när man somnar och sjunker med under vattenytan vaknar man ju till. Hittills har jag gjort det i alla fall...

Vad gör jag i övrigt på nätterna då...hmm...huvudsakligen renoverar, nu bloggar jag lite och badar. Idag har jag målat Tages golv, blev alldeles för snorgrönt (jag vet hur det ser ut eftersom jag har ovanan att titta in i pappret efter jag snutiti mig... är ett sådant avslöjande alldeles för personligt för att lämna ut i en blogg?). Hur som helst målar vi om golvet i en något mörkare grön nyans någon av de kommande dagarna. Inte lördag dock, för då ska vi helgstäda Borns friskola.

Jag har just läst färdigt en bra bok. Mot rädslan av Ingvar Bratt. Den handlar om hur han, som den interna "läckan" avslöjar Bofors vapensmuggling och mutbrott i mitten av 80-talet. Det blir förstås extra spännande läsning när jag känner Ingvar. Hur som helst är det en bok som starkt belyser det svåra civilkuraget. Det är inte lätt, men mycket värt. Den nyligen pensionerade Ingvar Bratt framstår för mig i en något ny, mer skimrande, dager efter jag läst boken. Christer Fuglesang är ingen hjälte.

Hej!

Är nu kommen åter så smått. Vi har haft min mamma med familj på besök. De har inte fått en lugn stund utan blivit tvugna att näst intill dygnet runt stå med penseln eller spackelspaden i hand. TACK MAMMA, INGEMAR, SIMON och SANDRA!!!

Vi har som målsättning att ha flyttat ner huvudelen av våra tillhörigheter till nedervåningen innan jul. Tages run är snart klart uppe. Känns på något sätt ändå avlägset.



Det här var det nya köket innan släktens ankomst. Nu är alla omålade och otapetserade detaljer åtgärdade!