Infernaliskt imponerad...

Nu har vi köpt en efterlängtad lekstuga. I Kumla slog vi till för lite dryga tusenlappen och fick oss en rejäl lekstuga i helt rätt färg - den inte helt ovanliga faluröd med vita knutar. Den största upplevelsen för mig var flytten av den dryga tonnet tunga stugan.

Jag och Sven åkte dit. Med en infernalisk energi som är i paritet med en treårings kastade sig sven över, eller snarare under stugan. Jag följde med i fartvinden, som en dammtuss... Med några brädbitar, en hammare, spik och en mototsåg lyckas Sven baxa upp denna inte helt fjäderlätta tingest på vår medhavda släpkärra. Sen hem. Och kvällen efter, nu med hjälp av lite mer kraftfulla verktyg (hjullastare med grävaggregat), kom stugan på plats.

Så nu är det inte bara ett hus att rusta, utan även en lekstuga. Men med den sistnämda skall barnen få ta en mycket stor plats och del av tillfixningen.


SNART ÄR DET SOMMAR!!!
210718-5

Heldag...

Jaha, nu sover hela familjen och istället för att införskaffa lite välbehövlig sömn eller ägna någon kvart åt vår renovering sätter jag mig bakom tangentbordet för att "blogga". Är det egentligen sunt?

För någon vecka sedan var jag med alla fyra barnen på stan, under en timme besökte vi två olika läkare för två olika barn, samt lämnade och hämtade Ture på gympan. Det gick bra. Idag gick det också erhört bra när jag var själv med grabbarna hemma. Det känns skönt.

image4


När jag har åkt natttåg med sittplats och tre barn (eller var det bara två?) så har mammor kommit fram till och berömt mig för att det gått så bra. JAg kan inte låta bli att ta åt mig av det berömmet. När jag sedan berättar om detta för andra påpekas ofta, helt riktigt, att en mamma inte skulle få samma positiva omdömen av medresenärerna. Min stilla reflektion är bara att vi inte bör sluta berömma ensamresande pappor med barn över hur bra det går. Vi bör dock göra detsamma för mammor i samma situation.

Imorgon är det lördag. Godis, barntv på morgonen (med bl.a det oerhört kvalitativa Pokénmon. Pokémon har lärt mina barn att sanbbt koppla över till en amerikansk-engelsk intonation när de vill verka cooola) och kanske lite takpanneläggande på farstukvisten.

Nu ska jag snart börja jobba igen. Det är med blandade känslor. JAg lämnar Jenny ensam hemma med fyra barn. Är det schyyst. Skuld. Dessutom tycker jag att det ska bli lite kul att jobba på jobbet igen. Skuldkänslor igen!  Någonstans kan man inte vara överallt. Bara en plats i taget. Nu har jag suttit här för länge, eftersom duschen nu blivit upptagen....

Ähhh. ....


Att vara retro
är betydelselöst i frånvaro
av annat
av en känsla
av ett vägval

och mitt i rondellen har någon slagit upp mitt
tält.




/William

Vi har fått en MYRA!

Myra o Wille

Jaha! Då har Myra fått göra entré på nätet. Hon kom till oss den 20/2 - 2007, kl 20:07. Det är en tjej med känsla för siffror!

Hon var en riktig bulle när hon kom (3980 gram) och större  än sina tre bröder. För tillfället äter sover och gnäller hon mest lite. Vi lever och har det gott. Må gott ni också!

/William

Hur planerar man?

Idag uppdagades det att jag på något märkligt sätt tagit fel på påsklovsveckan! Det kan man säga ställer till det en del för familjen och planeringen! Kan någon där ute i cyberrymden ge mig några enkla och klara tips hur jag ska ha full planeringskoll på mitt och ytterligare fem personers liv? Mottages tacksamt!

Algot f?r snart ett ?r sedan! /William

Ny bil!

Jaha! Så sakteliga glider vi in i konsumismens farliga och försåtliga träsk. Idag har jag varit och köpt den nya stora familjen en (ganska ny) stor bil.En Caravellebuss. Nu är vi satta i skuld. Visserligen inte till något av de stora låneinstituten, men dock till nära släktingar i båda familjerna. Den som är satt i skuld....

MEN DET ÄR EN NIPPRIGT SNYGG BIL!!!! OCh RYMLIG!!

Nu ska jag sova. Snart hörs morgongöken hoa i bergslagens djupaste skog.

Välkommen till min nya blogg!

Hej! Nu startar jag mitt nya bloggliv. Få se om det blir längre än fem minuter! Mitt liv kan summeras i fyra barn, en sambo och en totalrnovering av huset och.....hmm.. mm jag  då. Ja där någonstans i den villervallan hittar jag ibland mig själv. Under en överfull komposthink eller ett rörigt skrivbord fullt med betalningspåminnelser sticker jag fram. En tå, en nyckelben eller någon anna liten del.
 

RSS 2.0