Smyger igång i mörkret

Åhåhå, nu smyger jag igång mitt bloggande ... så att ingen märker det...klockan är så mycket att alla sover.


Jag bloggar för tillfället på...

Nu åker vi till Togo och då kommer hela familjen (inklusive mig) att blogga på...

www.gototogo.se/blogg

Hemsidan då?

www.gototogo.se

Där hittar ni oss nu!

Ny blogg!

Nu aktiverar jag en ny blogg... medan denna får ligga i träda. Den nya har adressen.

www.herrgron.blogg.se

Välkomna dit!!!

Går i dvala

Den här bloggen har varit i dvala en stund och tänker fortsätta på det sättet ytterligare en tid....


Jag lever...

Ägnar bara tiden till annat än att blogga just nu. Kanske återupptar det hela lite mer frekvent igen om ett tag... Livet och bloggandet är som havet. Det går i vågor...



Nygammalt nummer

Mitt gamla kontantkort är återfunnet

Nummret är

 073 08 99 073

Poddisar


Jag är en nybliven entusiast. Jag vet. Men tillåt mig vara okritisk och nyfrälst en liten stund. Jag har för drygt ett år sedan kommit i kontakt med fenomenet podcars på miljöpartiets rikskongressi Östersund. Podcars är en spårburen liten enhet som alla har möjlighet att åka med - som ett nytt kollektivtrafiksystem. Man går till sin hållplats. Trycker på knappen HIT och strax kommer en podcar. Sedan får man resa, förarlöst, utan stopp till den destination man själv valt. Inom städer färdas man i max 70 kilometer, mellan städer i upp till 200 knyck.

Inga avgaser

Inga olyckor

Resetiden kan användas till annat än att köra

Fantastiska nya möjligheter för funktionsnedsatta personer





Den 12 maj skall jag själv provåka poddisar i Uppsala, samt få tala med lite entusiaster. skall jag vara kritisk, men fram till dess njut av nedanstående reklamfilmslänk...

Några poddisar

Mitt i trafiken

Visst kommer det stunder då man bara sitter. De stunderna är på jobbet och när barnen sover. Ibland sitter barnen still samtidigt. När jag slagit på videon tillexempel, eller om alla angör matbordet vid samma tidpunkt och det är framdukat med glass och chokladsås.



Söta är de i alla fall. 

Nu kommer Algot ner för trappen. Det betyder att alla andra somnat i sängen - förmodligen Jenny också.

Bye, bye

ja.

Tåget går hur stilla jag själv än vill stå



Att göra (oprioriterad  lista)

kakla badrum

kakla kök

måla lister uppe

planera hälsovecka i skolan

planera BP-klasser

Nu hinner jag inte skriva fler sakert att göra för Algot kommer upp mitt i natten!!

Så då är även detta oavslutat!!

Söta rackare det där!!




Tage på radion

Tage är på lokalradion imorgon tisdag klockan 13:30 LIVE. Lyssna då eller på webben. Godnatt.

Nu sover de sött...

Några riktiga snuviga garnnystan. Luddiga. Rummliga. Gnälliga. Kommer upp en kvart före sju. Hittar in i overallerna. In i bilen och in i dagis.



Där är dem en hel dag




Hämtas. Speedade. Trumpetmunnar. Sparkar, slåss, gråter. Matbordet blir ett slagfält. Ingen frågar och alla sliter. Vi skriker för att höras. Ingen lyssnar.

Nu är det tyst. En sover påklädd i soffan. Två har dragit fram en bäddmadrass på golvet - nedanför trappen. Sover sked där tillsammans, med varandra och nappflaskan. Tjejen ligger i sin säng.

Tyst.

Lite av Stockholm bl.a.


Någonstans på söder. Det är sent och kallt. Hungriga.
Då kändes det här stället som en frälsning.



När vi sedan var övermätta och såg ned på en fortfarande halvfull tallrik.
Pommesfrites simmandes i vatten och kebabsås. 
Var det inte lika tilltalande.

Strax innan, tittade vi en stund på Bounce föreställning Caution. Inledningsvis ruggigt tät och häftig. Allt flyter tyvärr ut till någon form av tonårigt beachparty. Men genomgående otroligt skickliga dansare (som skär sig lite)




När jag klev in på Rival i Stockholm (hotellet där vi bodde) var den första perosnen jag mötte Benny Andersson. Direkt från en av entréns toaletter. Det bara fräste av heltäckningsmattan när skosulorna på denna megakändis svepte över den. Ljudet från toaletten var mer av en blöt karaktär, liksom spolande... (fotnot Benny Andersson äger Rival)



Och avslutningsvis vill jag bara  visa upp bilderna från den ryske konstnären Oleg. De får mig attt må illa. Bra konst, helt enkelt.







Nu säger vi. Godnatt!

Brev till samhället...

Jag har gjort en ny liten bekantskap...



Boken av Eric Ericsson är ibland riktigt kul. Han skriver till svenska myndigheter, företag och organisationer. Man får läsa de brev han skriver och de svar han får. Nedan föäljer ett, i mitt tycke, kul avsnitt adresserat till Anna Redjö på SKI (Statens Kärnkrafts Inspektion)

Bästa Anna Resjö

Först och främst vill jag tacka för ditt vänliga brev, även om jag blev mycket besviken. Det enda jag begär är en enda bränslestav för att kunna förverkliga min salva mot acne. Det kan väl trots allt inte vara så mycket begärt. Dessutom har jag betalat skatt i hela mitt liv, så det är inte mer än rätt att jag får något tillbaka. När det gäller säkerheten så har jag hög säkerhet i mitt laboratorium. Dessutom har jag skyddsutrustning mot radioaktivitet, jag har fått blyvästar av min brorsdotter som är röntgenläkare. Så jag ber dig, snälla skicka hit en bränslestav!

Varma hälsningar
Eric Ericsson


Släck!!

Vill bara på minna om den 28 mars



Klockan 20:30

Om

Min profilbild

RSS 2.0