vildeWille

Vi har varit på Leos lekland. Fem timmar senare står vi utanför jourcentralen vid landstingshuset i Luleå. Min femåring har rejält ont i armen. Vi berättar om förloppet i den långa rutschkanan och att vi tror att han kan ha brutit sin arm. Sekreteraren säger att det blir 250 kronor. Jag har glömt plånboken och frågar om det går bra att de fakturerar bloppet, men svaret blir nej. Eftersom vi inte tillhör länet vågar de inte fakturera och jag måste åka tillbaka två mil med min femåring och hans armbrott för att, för att vadå???



För att Norbottens läns landsting är skitskraja för att en oärlig pappa från mellansverige blåser de på 250 spänn och det skulle inte deras stolthet klara av?? Sen att en femåring med bruten arm skulle få vård lite tidigare är inte skäl nog att ta den risken och svälja stoltheten!!

JAg blir lite bekymrad när våra vårdande institutioner (och andra institutioner för den delen med) inrättar säkerhetspolicys som i grunden uttrycker en brist på tillit till folk. Värderingar färdas ruskigt snabbt nedåt genom samhällshierarkierna. Det är tilliten som bygger goda samhällen. Inte tvärtom.

Nåväl. Det var ju bara ett enkelt benbrott. Läkt om tre veckor.