Egentligen
Egentligen inte en tid för att blogga nu. Men känner ändå att det är något av det enda nöjsamma jag kan företa mig innan jag somnar.
Just nu är min vardag långt från vardaglig och beskrivningen av den ryms inte här.
Det finns tillfällen som kommer till alla.
Vi vet att de ska komma, men inte hur och inte när.
Finns inga kartor, kompass eller färdiga lösningar.
Inga manualer att slå upp i och finna sitt svar.
Med armarna längs sidorna, utan kunskap om terrängen,
är vi satta att vandra i mörkret.
Min lösning är den.
Sök inte utåt, försök inte finna konturer i mörkret att navigera efter
eller ljud i det tysta runt omkring.
Sök inåt. Gå till känslan. Ta ett beslut och börja vandra.
Följ intentionerna i dina första steg. Låt fötterna ta mark i takt med din puls.
Det är i det omedelbara och nära vi finner det förenande, mänskliga.
Och i mörkret håller vi snart någons hand.
Vi vet att de ska komma, men inte hur och inte när.
Finns inga kartor, kompass eller färdiga lösningar.
Inga manualer att slå upp i och finna sitt svar.
Med armarna längs sidorna, utan kunskap om terrängen,
är vi satta att vandra i mörkret.
Min lösning är den.
Sök inte utåt, försök inte finna konturer i mörkret att navigera efter
eller ljud i det tysta runt omkring.
Sök inåt. Gå till känslan. Ta ett beslut och börja vandra.
Följ intentionerna i dina första steg. Låt fötterna ta mark i takt med din puls.
Det är i det omedelbara och nära vi finner det förenande, mänskliga.
Och i mörkret håller vi snart någons hand.
Eller, vem vet.
Ingen.
Egentligen.
Kommentarer
Trackback
