vildeWille

Klockan har just passerat sex på kvällen. Jag sitter vid poolkanten på Lindesbergs badhus och ser mig omkring. Alla i familjen sitter i varsin plastmöbel. Det minsta barnet letar en borttappad morotsbit på sin kulmage. Han som är något äldre sover i sin mammas knä. De två äldsta tittar ut över bassängen, med varsin stor bit "bulltårta" i munnen. Den ena av dem med uppdragna knän.

I ögonblicket. Vardagligt och till sitt innehåll omöjligt att särskilja från miljontals andra ögonblick i familjens liv, ser jag dem plötsligt. En och en. Våra barn.

Det är en underlig blandning av oöverträffad lycka, stolhet och samtidigt sorg över att allt är så bräckligt.