Kännetecknen...
Ibland är det som om nya saker blir viktigare och viktigare. Omprioriteringarna är många och omvälvande. Till exempel går jag inte längre en gång i veckan på bio. Det gjorde jag i Uppsala. Jag har funderat lite och kommit fram till att det fins än fler kännetecken på att jag gått vidare i livet, då främst i egenskap av småbarnsförälder (far till fyra).
1. När vi ska på bröllop och självklart är sena, inser jag att kostymen har barnspya alá magnum på axeln sedan dopet något barn hade förra veckan. Samtidigt som jag stoppar mitt hår, som jag inte kammat på en vecka, under kranen i köket fipplar jag på mig den enda skjortan jag har. Givetvis inte struken. Inga problem. Jag kavlar upp ärmarna så långt det går, vilket skapar en oemotståndlig rockabillielook samt kränger på mig en pullover. Det ostrukna försvinner. Jag hinner inte kamma mig nu heller. Men när det är blött ser det åtminstone genomtänkt ut.
2. Jag kan utan att reflektera över det slicka av en äppelbit som ramlat ner och rullat runt på IKEA:s cafeteriagolv. Varpå jag med ett leende stoppar det i närmaste barnamun.
3. Jag spelar inte längre innebandy fyra gånger i veckan och kompletterar det med ett par löppass. Istället kliver jag oavtröttligen upp och ned på vågen flera gånger i veckan och se! Det ger resultat. Jag får högre och högre värden för varje gång.
4. Jag ska vara hemma en hel dag, ensam med barnen. Vi ska på sin höjd ut på gården. Eftersom jag vill lägga så mycket energi som möjligt på barnen gäller det att spara in på annat. Ingen onödig tvätt (samma strumpor och kalsonger (hmmmm...) som igår), inget onödigt rengörande (slopar tandborstningen och slipper ta reda på fluorstänken på spegeln), och inget onödigt matlagande (färdiga köttbullar i vår nya öppna spis. Ungarna tycker det är skitkul!)
5. Under min Uppsalatid var jag uppdaterad på vilken reklam som för tillfället rullade på TV-shop. Jag har tappat den nutidskollen. Jag vet....jag vet.... jag vet... att Expedition Robinson är nedlagt...eller?
1. När vi ska på bröllop och självklart är sena, inser jag att kostymen har barnspya alá magnum på axeln sedan dopet något barn hade förra veckan. Samtidigt som jag stoppar mitt hår, som jag inte kammat på en vecka, under kranen i köket fipplar jag på mig den enda skjortan jag har. Givetvis inte struken. Inga problem. Jag kavlar upp ärmarna så långt det går, vilket skapar en oemotståndlig rockabillielook samt kränger på mig en pullover. Det ostrukna försvinner. Jag hinner inte kamma mig nu heller. Men när det är blött ser det åtminstone genomtänkt ut.
2. Jag kan utan att reflektera över det slicka av en äppelbit som ramlat ner och rullat runt på IKEA:s cafeteriagolv. Varpå jag med ett leende stoppar det i närmaste barnamun.
3. Jag spelar inte längre innebandy fyra gånger i veckan och kompletterar det med ett par löppass. Istället kliver jag oavtröttligen upp och ned på vågen flera gånger i veckan och se! Det ger resultat. Jag får högre och högre värden för varje gång.
4. Jag ska vara hemma en hel dag, ensam med barnen. Vi ska på sin höjd ut på gården. Eftersom jag vill lägga så mycket energi som möjligt på barnen gäller det att spara in på annat. Ingen onödig tvätt (samma strumpor och kalsonger (hmmmm...) som igår), inget onödigt rengörande (slopar tandborstningen och slipper ta reda på fluorstänken på spegeln), och inget onödigt matlagande (färdiga köttbullar i vår nya öppna spis. Ungarna tycker det är skitkul!)
5. Under min Uppsalatid var jag uppdaterad på vilken reklam som för tillfället rullade på TV-shop. Jag har tappat den nutidskollen. Jag vet....jag vet.... jag vet... att Expedition Robinson är nedlagt...eller?
Nedan ser ni den ovan omtalade öppna spisen.
Husets nya hjärta.
Husets nya hjärta.
Kommentarer
Trackback
