Lustigt!

Plötsligt så dyker hon upp, min gamla lägenhetskamrat som jag delade lägenhet med i Uppsala. Vi har inte hörts på fem sex år, också pötsligt ett inlägg på denna blogg, nytt efternamn och så snirklar jag mig in på facebook och vips där finns ett kort på henne med en bebis i knät!! Vad kul.

Människor som man umgåtts med lagras liksom i minnet och förblir samma som de var, på samma plats och med samma livssituation. Deras verklighet pågår, självklart, parallellt med min. En del återser man - ett kort, ett mejl - och man blir tvungen att revidera bilden och inse att det plötsligt är så mycket man inte klängre känner till om dem. Jorden kretsar kring solen. Vintergatan är bara en av många galaxer. Och min verklighet är inte den centrala. Jag är långt från epicentrum. Det är bra att jag blir påmind ibland. William - den lille narcicisten (det stavas nog lite annorlunda!). Språkpoliser ryck ut!!



Kommentarer
Postat av: Sofia

Narcissist. Och ja, jag kontrollerade i SAOL :-)

Jag har också försökt revidera bilden av dig i mitt universum ... Inte helt enkelt, men fascinerande; vi är ju samma personer idag som då, men ändå så olika.

kram

2008-02-04 @ 00:23:56
Postat av: Drasse

Två s. Och det visste jag. Takes one to know one.

2008-02-11 @ 20:50:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0