vildeWille

Så då är det nu så att jag nått åldern 34 år. Med glädje. Det finns de som vaknar på sin födelsedag av sig själva och sömniga rumlar ner till pressbyrån och skämmer bort sig med en kaffe och kanelbulle. De är kanske lyckliga.

När jag bodde i Uppsala slog det mig ibland att jag faktiskt skulle kunna bli liggande en lång stund, så där tyst och stilla, flera dagar utan att någon skulle sakna min röst. Idag handlar det om minuter, stora delar av dagen sekunder, mellan det att någon känner att de vill vara med mig, se mig eller låta mig se. Jag betyder något ganska mycket.

Jag, och Myra, vaknar av att resten av familjen (4 personer!) med tomteblossfanfar och toner stiger in i sovrummet. Alla ger mig en morongpuss, några smakar lite salt av snoret under näsan. Jag får gå med familjen och titta på Madagaskar2. En sprudlande Algot hjälper mig öppna paketet från honom - en skimrande blå skjorta med Hulken på. Finare finns inte! Jag har haft den hela dagen. Jag dricker inget kaffe från Pressbyrån denna morgon, utan får uppskuren frukt på tre våningar, pannkakor, grädde och thé efter önskemål. Jag slipper gärna kanelbullen också.