Ring...ring...
Ture har lyckats tidigarelägga en utav sina livs debuter med cirka sju år. Tretton år skulle han vara för att få sin egen mobiltelefon. Han har en och är sex! Han och Tage.
Ture lyckades leta reda på en gammal Nokia som låg och skräpade i ett extra dammigt hörn, letade själv (!!!!!!!!!!) i vår mörka källare efter ett kontantkort som skulle ligga bredvid torktumlaren. Han lyfte på saker när han letade!! Hittade kortet som inte fungerade, men lyckades övertala sin mormor att få ett av hennes alldeles sprillans nya telefonkort (Hon håller sig gärna med sådana. Fråga mig inte varför. Kanske tycker hon det är ballt??). Och plötsligt fungerade hans och Tages mobiltelefon. Den kommer att användas mycket restrektivt är föräldrarna överens om - få se hur länge vi orkar hålla det?! Och nummret? Jo...
Vårt nya kök rymmer många barn!!
Jag har börjat spela innebandy på söndagar. Det var två år sedan sist. Skönt.
Fifi har besökt Migrationsverket och ansökt om tillfälligt uppehållstillstånd. Vi får se hur det går. Hon cyklade till bussen.
Efterlyses!! Min förlovningsring. Om ni ser en slät guldring liggandes alldeles i sin ensamhet, utan uppenbar ägare, hör av er. Det kan vara min. Efterlyses!!
Jenny och Tage vandrar i lingonskogen. Tage vänder sig till Jenny och säger:
"Man kan inte bära hela världen på sina axlar, för då finns inget kvar att stå på."
Vem ser dig runt hörnet.
Inte jag.
Någon,
men inte jag.
Jag ska genast lägga till numret i min mobil.
När det gäller ringen får du trösta dig med att guld alltid kommer igen????????? Ingemars ring var borta i många år. Tappad på spånvinden( 30 cm spånlager på 150 kvadratmeter). Den kom åter.
