Så slår det mig...
Två år går så fort.
Åttiotvå gick så fort.
Och så sitter jag där
med drömmarna i knät.
De drömmar som aldrig blev av.
Men ett andetag senare
får insikten fäste.
Drömmarna
var vackra att få.
...med viss Frödingtravesti som avslut....
Kommentarer
Trackback
