Vår ständiga strävan efter sedan...

Inom kristendomen är det sedan som är det viktigaste. Sedan man fått syndernas förlåtelse och förhoppningsvis går ren och skär in i himmelriket. Det är 2000 år sedan vi började präglas att tänka på sedan. Försaka nuet, sätta luther på axeln och leva så arbetsamt och strävsamt som möjligt för att få frälsning och tillåtelse att komma in.

Tänk om sedan inte finns!

Tänk om vi bara är biologiska varelser som har av slumpen fått en kort tid av existens. En kort tid av NU. De relationer vi har är av nuet, för sedan när det är över - ja - då är det slut. Tänk om det hade präglat oss under 2000 år. Vilka hade vi då varit?

Märks det att jag läser en humansistisk bok. En humansim baserad på ateism och förnuftstro?


William, NU!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0