Nu blev det så där sent igen...
/William
Du är omänskligt stark. Som en norrländsk urkraft. Hälsa familjen. GOD JUL
kände du att jag glömt sockret i dem?
Drasse!
Jag tycker det är kul att du är inne och läser på bloggen ibland. Urstark knappast. Jag sover mer nu, med vissa nätter som undantag, än jag gjorde för ett halvår sedan. Jag har upptäckt att jag blir lätt knäpp i huvudet av att sova alldeles för lite. Personlighetsstörningar som tystlåten, trög, längsam och sur kan förknippas med sömnbrist och har blivit en alltmer påtaglig del av min egen karaktär. Hoppas inte sådana förändringar sätter sig kroniskt när sömnbristen är långvarig....
Jenny!
Ja, jag märkte att de inte var alltför söta, men jag tog ett pekfinger fullt med sockerkristyr och smetade på bullarna (obs pluralis) så kompenserade jag för den lilla missen!